Hampa som tätningsmedel
Vatten i vattenledningar är ibland under högt tryck. En korrekt och ren utförd tätning är därför nödvändig, annars droppar den över tiden. Knepiga områden som hörnventilerna bör inte tätas själv om möjligt.
I grund och botten är det bara specialister som får installera och konvertera delar av dricksvatteninstallationen ändå, detta regleras av lag. I händelse av skada hänvisar försäkringen alltid till denna punkt om den inte vill betala. Att göra större jobb själv är därför riskabelt och i värsta fall kan det vara mycket dyrt.
Försegla dig själv
Liksom experterna bör du också använda hampa för mindre förseglingsjobb som du själv kan göra. Hampa är ett beprövat och utmärkt tätningsmedel som också tätar mycket permanent. Men hampan måste placeras ordentligt runt tråden, och du behöver lite känsla för rätt mängd.
För en halv tum tråd tar du en tråd från hampflätan som borde vara lite mindre än en halv centimeter tjock, med en tråd på tre fjärdedelar lite mer. När du har röret framför dig börjar du sedan vinda - medurs från topp till botten och tillbaka upp igen. Normalt räcker ungefär tio lindningar för en halv tum tråd, med en 3/4 ″ tråd kan det vara lite mer. Lindningen är tillräcklig när du inte längre kan se tråden. Gnid försiktigt in hampan med stanspasta (eller Fermit), du kan borsta helt - men bara medurs.
I många fall hjälper det till att grova tråden lite med sågklingan innan den lindas, så att hampan håller bättre. Detta är ett måste, särskilt med mässingstrådar, med alla andra trådar gör det ingen skada.
Fermit eller stanspasta används vanligtvis med hampa. Båda tillsammans resulterar i maximal tätningsförmåga för gängor. På Fermit bör du dock vara uppmärksam på bruksanvisningen, särskilt när det gäller delar som kommer i kontakt med dricksvatten. Fermit placeras alltid i tätningsdelen eller i uttaget.
Hampa sväller när den kommer i kontakt med vatten och tätar därmed. Se till att både stanspasta och Fermit har extremt långa härdningstider.
