Egenskaper hos arsenik
Arsenik är en halvmetall som, beroende på förändringen, kan ha antingen metalliska eller icke-metalliska egenskaper. Det förekommer huvudsakligen i sulfidföreningar, men förekommer också naturligt - i ren form - i naturlig form.
Arsenik finns praktiskt taget överallt i jorden i spår. Totalt extraheras cirka 53 000 ton arsenik varje år. Man skiljer mellan gul, grå, svart och brun arsenik i produktionen. Grå arsenik är särskilt spröd.
Arsen används i både läkemedel och bekämpningsmedel. Det anses vara ett spårämne för människokroppen, men en brist är inte känd. Den rekommenderade dagliga dosen ligger troligen i intervallet mellan 5 och 50 µg per dag.
Arseniska hälsorisker
En ny studie visar en ökande risk för cancer genom regelbundet intag av vissa arsenföreningar, såsom de som finns i risodlingsområden.
Omvänt leder ett regelbundet intag av vissa arsenföreningar också till fysisk tillvänjning med abstinenssymptom. Arsenik, tidigare känd som stugrök, ätdes som en prestationshöjande läkemedels- och skönhetsprodukt under medeltiden och till och med till andra världskriget.
Alla trivalenta arsenföreningar är mycket giftiga. De orsakar flera störningar på mobilnivå, inklusive inaktivering av det så kallade tumörundertryckarproteinet, vilket begränsar tumörtillväxten.
Vid en dos på mer än 1,4 mg / kg kroppsvikt uppstår akut förgiftning, vilket leder till döden inom några timmar. Detta är dock mycket sällan fallet.
Kronisk förgiftning är mycket vanligare. De leder till störningar i blodbildning och till en minskning av hemoglobin, som transporterar syre i blodet. De så kallade trumstickfingrarna och klockglasöglarna är ett synligt tecken på långvarig, kronisk arsenikförgiftning.
Blå missfärgning på grund av otillräcklig blodtillförsel till fingrar, tår, näsa och öron kan också förekomma. Det kan därefter leda till den så kallade svarta fotsjukdomen.
Gränsvärden
Gränsvärdet på 10 µg / l som fastställts av WHO gäller också i hela EU och specificeras därför också i den tyska förordningen om dricksvatten.
För spädbarn och små barn bör dock ett maximivärde på 5 µg / l inte överskridas om möjligt.
I USA har detta gränsvärde hittills överskridits mycket ofta.
tips och tricks
Vatten för beredning av barnmat får endast innehålla vissa ingredienser, inklusive tungmetaller, i betydligt lägre mängder än tillämpliga gränsvärden. Det bör också steriliseras.
