Måste du kasta asfaltbeläggning på mastik separat?
I teorin är använd asfalt ett ganska oproblematiskt material idag. Jämfört med tiden fram till 1970-talet används endast bitumen huvudsakligen som bindemedel och inte mer cancerframkallande ämnen som tonhöjd eller tjära. Bitumen är i grunden ett icke-kritiskt material - den ursprungliga misstanken att den, liksom tonhöjd och tjära, har cancerframkallande potential har nu motbevisats.
Bitumen består av olika organiska ämnen och kan förekomma naturligt, men erhålls från petroleum för industriella ändamål genom vakuumdestillation. Bitumen och bitumenbunden asfalt kan återvinnas. Men bara i ren form. Och här stöter vi på ett problem. Eftersom:
- Mastisk asfaltbeläggning täcktes mestadels av olika andra material under användning
- Särskilt i äldre byggnader kan det till och med ha funnits ett tjära under
Mastasfaltbeläggning är vanligtvis inte rent spillror
Problemet med att bortskaffa begagnad mastixasfaltbeläggning är att det vanligtvis knappast är nedbrytbart i sin rena form. Vid demontering av golv måste vanligtvis flera lager av beläggningar tas bort - det sista golvbeläggningen, ett påfyllnings- och / eller isoleringsskikt och slutligen golvet. Det är svårt att skilja varandra från varandra. De flesta av skrattfragmenten som lossats med en hammarborr (74,89 € på Amazon *) behåller fortfarande spår av isolering eller lim även med noggrant förberedande arbete. Det betyder att det inte längre bara är byggstenar (endast mineraliska material som tegel, rester av väggar) utan blandat byggavfall.
Blandat byggavfall innebär naturligtvis mer ansträngningar vid återvinning i avfallshanteringsföretag än rent byggavfall och är därmed dyrare. För en hyrd container, transport och bortskaffande genom deponin måste du beräkna cirka 400 euro för 5 m³ (endast grov uppskattning!).
Kostnaderna är ingen tillfällighet: asfalt måste vanligtvis testas med avseende på tjärahalt med en PAH-analys (analys av polycykliska aromatiska kolväten). Om tjära hittas är det ett farligt avfall som måste kasseras separat. Detta fastställs i avfallskatalogförordningen från federala justitieministeriet och konsumentskydd i den mening som avses i återvinningslagen.
